En terapeut från USA skrev ett blogginlägg nyligen som fångade min uppmärksamhet. Jon, som han heter, menar att beroende av alkohol, droger, sex, mat osv. inte är det sanna beroendet. Det är bara tecken på vad som han menade är det riktiga beroendet. Det riktiga beroende är beroendet av att inte acceptera verkligheten, och den person som du är i denna verklighet.

Tänkvärt och en viktig poäng. Visst kan de flesta av oss kan känna igen oss i att helst vilja att livet vi lever ska vara på ett lite annat sätt,  att vi själva ska ha lite andra egenskaper än vad vi faktiskt har, att vi borde känna något annat än det vi faktiskt känner, eller att stunden i detta nu skulle kunna ändras och vara på ett lite annat sätt…om vi bara ansträngde oss lite mer? Är det inte så att vi lägger mycket energi på att just ändra på att saker och ting är som de är? Vi skyndar genom livet i en evig jakt på den där idealbilden av oss själva och vårt liv som vi skapat i vårt huvud. Vi flyr från nuet, flyr från våra känslor och flyr från vårt eget fantastiska inre liv – genom att fly från det som är – verkligheten.

Jag är själv skyldig till att  göra detta, och jag ser det i de flesta av mina klienter. ”Snälla, bota mig så jag blir någon annan. Hela mig så jag kan leva upp till min idealbild och bli lycklig”. Men tänk om det som är du redan finns där inom dig. Tänk om du redan är fullständig, fulländad, perfekt? Om du bara skulle tillåta dig att vända dig inåt, till ditt eget inre liv, acceptera det och omfamna det. Kanske kan då vissa motgångar i livet bli något skönare att hantera, och inte så ofantligt tunga och svåra.

Det som kan låta så lätt – att acceptera verkligheten – kan förstås vara så väldigt svårt. Vi behöver påminna oss om verkligheten gång på gång, om och om igen. Ibland behöver du hjälp av någon annan för att göra det.

Verkligheten väcker känslor. Att förneka verkligheten skapar främst problem. Att ha känslor är inte ett problem. Att trycka undan känslor, och därmed delar av sig själv kan däremot skapa problem.

Beroendet av att kämpa emot verkligheten gör sig påmint varje dag. Men minns att du redan är perfekt. Varje gång du trampar på delar av dig själv, trampar du också på den blomstrande blomma som finns inom dig. Den behöver näring och kärlek, inte ignorans och förakt. Då vissnar den. Vet att du redan är tillräcklig.

welcometoreality