I föregående inlägg beskrev jag olika typer av känslor och hur de kan kännas rent fysiskt i kroppen. Det är en utmaning att bli medveten om vad man känner via kroppen. För många människor kan det vara lätt att blanda ihop en grundläggande känsla med  ångest. Förvisso är ångest en typ av känsla, men den skiljer sig från övriga känslor med sin speciella funktion av att vara ett biologiskt alarmsystem. I det här inlägget kommer jag att beskriva vad ångest är, och hur du vet när det är en hjälpsam eller en ohjälpsam ångest.

Du ska ha ett lönesamtal med din chef.  Är du nervös? Vilka fysiska reaktioner noterar du i kroppen? Kanske uppmärksammar du en spänning i axlarna, ökad puls, kallsvettiga händer… Symtomen på det vi kallar ångest är många. Men varför får vi ångest?

ångest

Ångest är ett psykofysiologiskt alarmsystem vi människor blivit utrustade med sedan urminnes tider som reaktion på någon form av hot. Ångest medieras via det somatiska och autonoma nervsystemet vilket skapar fysiska symtom i kroppen. Kroppsliga symtom på ångest är ökad andning, ökat hjärtslag, spända muskler – kroppen gör sig automatiskt redo för att slåss eller fly – den så kallade ”fight or flight” responsen aktiveras. Tack vare evolutionen har detta omedvetna alarmsystem (Panksepp 1998) utvecklats i alla djur, även människan, i syftet att öka sannolikheten för överlevnad. Det hinner initialt inte ske en medveten perception av ett hot, utan det sker snarare en ”neuroception” (Porges (1995, 2001a, 2001b, 2004, 2005, 2006). Neuroception är ett begrepp som myntats av Dr Stephen Porges, chef för Brain-Body Center vid University of Illinois i Chicago, och som beskriver hur vi kontinuerligen bearbetar information från omgivningen via våra sinnen, och hur vårt nervsystemet på så sätt kan kalkylera riskerna. Neuroception sker i de delar av hjärnan som vi delar med våra mer primitiva förfädrar, och sker alltså utanför vår medvetenhet. Beroende på om platser eller människor uppfattas som säkra, farliga eller livshotande, triggas neurobiologiska reaktioner som leder till antingen sociala eller defensiva beteenden. Ett socialt beteende skulle rimligtvis vara att närma sig platsen, situationen eller människan med hela sin sociala kompetens. Till defensiva beteenden skulle räknas ”fight or flight” eller ”freeze” – alltså de responser vi evoultionärt har inför hot i vår omgivning.

CNS

I ditt lönesamtal skulle exempelvis en ”fight or flight”-respons kunna aktiveras i dig.  Hur kan du märka det? Jo, den responsen är aktiv i ditt somatiska och i ditt sympatiska nervsystem, vilket ger dig en viss typ av fysiska reaktioner. Det somatiska nervsystemet ansvarar för nerver som styr kroppens viljestyrda muskler, t.ex. rörelser i armar och ben (de motoriska nerverna), och av nerver som förmedlar känselimpulser från huden och musklernas känselkroppar till CNS (de sensoriska nerverna). Musklerna spänns alltså för att kunna agera i mötet med ett hot. Det autonoma nervsystemet ansvarar för nerver som styr funktioner i kroppens olika organ som inte är direkt viljestyrda, t.ex. hjärta, lever, mage, spottkörtlar m.m. Det autonoma nervsystemet delas upp i det sympatiska- och det parasympatiska nervsystemet. Om det somatiska nervsystemet ser till så att musklerna agerar vid hot, tillhandahåller det sympatiska nervsystemet musklerna med mat och syre så att de kan agera. Exempelvis ökar hjärtfrekvensen, andningsfrekvensen och blodtrycket – blodet lämnar de perifera musklerna och koncentrerar sig på de stora. Det parasympatiska nervsystemet, även kallat ”rest and digest” – systemet, har som uppgift att lugna ner musklerna istället för att ge dem mat. Tänk dig hur din kropp känns efter en stor måltid, all energi går åt att smälta maten och kroppens muskler slappnar av. Aktiveras ditt parasympatiska nervsystem i möte med ett hot, skulle du bli orörlig och slapp – en inte så funktionell reaktion inför ett hot, eller hur?!

Så, tillbaka till ditt lönesamtal med chefen. Vi vet att du har ångest, men vilken typ av ångest har du – en hjälpsam eller en hindrande? För att veta det måste vi veta vilka symtom du har, och därmed ana vilka nervsystem som är aktiverade. Titta här:

SOMATISKA NERVSYSTEMET

– Nerver som styr kroppens viljestyrda muskulatur

  •  Suckande
  • Vrida händerna
  • Spänningshuvudvärk
  • Tryck över bröstet
  • Ryggont och ledvärk

AUTONOMA NERVSYSTEMET

– Nerver som styr funktioner i kroppens organ som inte  är direkt viljestyrda. Är indelat i:

SYMPATISKA NERVSYSTEMET

(fight & flight)

  • Muntorrhet
  • Torra ögon
  • Vidgade pupiller
  • Ökad svettning
  • Kalla händer och fötter
  • Spänningshuvudvärk
  • Rodnad
  • Ökad hjärtfrekvens, blodtryck, andning
  • Huttrande
  • Minskad rörlighet i mag-tarmkanalen
  • Gåshud
  • Urinblåsan drar ihop sig – minskad urinering

…och

PARASYMPATISKA NERVSYSTEMET

(rest & digest)

  • Salivering
  • Tåriga ögon
  • Sammandragna pupiller
  • Varma händer
  • Migrän
  • Sänkt hjärtfrekvens, blodtryck, andning
  • Ökad rörlighet i mag-tarmkanalen –illamående, kräkningar, diarré
  • Urinblåsan slappnar av – ökad urinering
  • Yrsel, dimmighet, hallucinering
  • Slapphet

Så, vilka symtom känner du igen i dig själv i ditt lönesamtal med din chef?

Om du upplever en lagom nivå somatisk och sympatisk aktivering, är det möjligt att din ångestreaktion faktiskt hjälper dig att föra fram det du vill extra bra i lönesamtalet. Lite aktivering i kroppen skärper dina sinnen – du koncentrerar dig mer och är kanske taggad att föra ett så bra samtal som möjligt. Översköljs du av ångest, är det sällan hjälpsamt i viktiga samtal, då den kan påverka din tankeförmåga och ditt logiska resonemang – som du ser som symtom i parasympatisk aktivering. Om din kropp reagerar med att i princip ”stänga ner sig själv” (sänkt hjärtfrekvens, slapphet…) inför det viktiga lönesamtalet, är det sannolikt att du inte har förmågan att samtala konstruktivt med din chef. Du mår förmodligen inte särskilt bra fysiskt heller. Vad finns det för vits med att ”stänga ner sig själv” inför en hotande situation? Och vad är egentligen hotet i lönesamtalet med chefen, du vet ju att hen inte är farlig (hoppas jag)? De frågorna diskuterar jag i kommande inlägg. Håll utkik!

Tills dess – notera nästa gång du tar en djup suck – vad hände precis i anslutning till den? Vad tänkte du på? Vem var du med? Vad pratade ni om? Vad gjorde du?

🙂