ÅNGEST! Vad ska vi med det till?

I föregående inlägg beskrev jag olika typer av känslor och hur de kan kännas rent fysiskt i kroppen. Det är en utmaning att bli medveten om vad man känner via kroppen. För många människor kan det vara lätt att blanda ihop en grundläggande känsla med  ångest. Förvisso är ångest en typ av känsla, men den skiljer sig från övriga känslor med sin speciella funktion av att vara ett biologiskt alarmsystem. I det här inlägget kommer jag att beskriva vad ångest är, och hur du vet när det är en hjälpsam eller en ohjälpsam ångest.

Du ska ha ett lönesamtal med din chef.  Är du nervös? Vilka fysiska reaktioner noterar du i kroppen? Kanske uppmärksammar du en spänning i axlarna, ökad puls, kallsvettiga händer… Symtomen på det vi kallar ångest är många. Men varför får vi ångest?

ångest

Ångest är ett psykofysiologiskt alarmsystem vi människor blivit utrustade med sedan urminnes tider som reaktion på någon form av hot. Ångest medieras via det somatiska och autonoma nervsystemet vilket skapar fysiska symtom i kroppen. Kroppsliga symtom på ångest är ökad andning, ökat hjärtslag, spända muskler – kroppen gör sig automatiskt redo för att slåss eller fly – den så kallade ”fight or flight” responsen aktiveras. Tack vare evolutionen har detta omedvetna alarmsystem (Panksepp 1998) utvecklats i alla djur, även människan, i syftet att öka sannolikheten för överlevnad. Det hinner initialt inte ske en medveten perception av ett hot, utan det sker snarare en ”neuroception” (Porges (1995, 2001a, 2001b, 2004, 2005, 2006). Neuroception är ett begrepp som myntats av Dr Stephen Porges, chef för Brain-Body Center vid University of Illinois i Chicago, och som beskriver hur vi kontinuerligen bearbetar information från omgivningen via våra sinnen, och hur vårt nervsystemet på så sätt kan kalkylera riskerna. Neuroception sker i de delar av hjärnan som vi delar med våra mer primitiva förfädrar, och sker alltså utanför vår medvetenhet. Beroende på om platser eller människor uppfattas som säkra, farliga eller livshotande, triggas neurobiologiska reaktioner som leder till antingen sociala eller defensiva beteenden. Ett socialt beteende skulle rimligtvis vara att närma sig platsen, situationen eller människan med hela sin sociala kompetens. Till defensiva beteenden skulle räknas ”fight or flight” eller ”freeze” – alltså de responser vi evoultionärt har inför hot i vår omgivning.

CNS

I ditt lönesamtal skulle exempelvis en ”fight or flight”-respons kunna aktiveras i dig.  Hur kan du märka det? Jo, den responsen är aktiv i ditt somatiska och i ditt sympatiska nervsystem, vilket ger dig en viss typ av fysiska reaktioner. Det somatiska nervsystemet ansvarar för nerver som styr kroppens viljestyrda muskler, t.ex. rörelser i armar och ben (de motoriska nerverna), och av nerver som förmedlar känselimpulser från huden och musklernas känselkroppar till CNS (de sensoriska nerverna). Musklerna spänns alltså för att kunna agera i mötet med ett hot. Det autonoma nervsystemet ansvarar för nerver som styr funktioner i kroppens olika organ som inte är direkt viljestyrda, t.ex. hjärta, lever, mage, spottkörtlar m.m. Det autonoma nervsystemet delas upp i det sympatiska- och det parasympatiska nervsystemet. Om det somatiska nervsystemet ser till så att musklerna agerar vid hot, tillhandahåller det sympatiska nervsystemet musklerna med mat och syre så att de kan agera. Exempelvis ökar hjärtfrekvensen, andningsfrekvensen och blodtrycket – blodet lämnar de perifera musklerna och koncentrerar sig på de stora. Det parasympatiska nervsystemet, även kallat ”rest and digest” – systemet, har som uppgift att lugna ner musklerna istället för att ge dem mat. Tänk dig hur din kropp känns efter en stor måltid, all energi går åt att smälta maten och kroppens muskler slappnar av. Aktiveras ditt parasympatiska nervsystem i möte med ett hot, skulle du bli orörlig och slapp – en inte så funktionell reaktion inför ett hot, eller hur?!

Så, tillbaka till ditt lönesamtal med chefen. Vi vet att du har ångest, men vilken typ av ångest har du – en hjälpsam eller en hindrande? För att veta det måste vi veta vilka symtom du har, och därmed ana vilka nervsystem som är aktiverade. Titta här:

SOMATISKA NERVSYSTEMET

– Nerver som styr kroppens viljestyrda muskulatur

  •  Suckande
  • Vrida händerna
  • Spänningshuvudvärk
  • Tryck över bröstet
  • Ryggont och ledvärk

AUTONOMA NERVSYSTEMET

– Nerver som styr funktioner i kroppens organ som inte  är direkt viljestyrda. Är indelat i:

SYMPATISKA NERVSYSTEMET

(fight & flight)

  • Muntorrhet
  • Torra ögon
  • Vidgade pupiller
  • Ökad svettning
  • Kalla händer och fötter
  • Spänningshuvudvärk
  • Rodnad
  • Ökad hjärtfrekvens, blodtryck, andning
  • Huttrande
  • Minskad rörlighet i mag-tarmkanalen
  • Gåshud
  • Urinblåsan drar ihop sig – minskad urinering

…och

PARASYMPATISKA NERVSYSTEMET

(rest & digest)

  • Salivering
  • Tåriga ögon
  • Sammandragna pupiller
  • Varma händer
  • Migrän
  • Sänkt hjärtfrekvens, blodtryck, andning
  • Ökad rörlighet i mag-tarmkanalen –illamående, kräkningar, diarré
  • Urinblåsan slappnar av – ökad urinering
  • Yrsel, dimmighet, hallucinering
  • Slapphet

Så, vilka symtom känner du igen i dig själv i ditt lönesamtal med din chef?

Om du upplever en lagom nivå somatisk och sympatisk aktivering, är det möjligt att din ångestreaktion faktiskt hjälper dig att föra fram det du vill extra bra i lönesamtalet. Lite aktivering i kroppen skärper dina sinnen – du koncentrerar dig mer och är kanske taggad att föra ett så bra samtal som möjligt. Översköljs du av ångest, är det sällan hjälpsamt i viktiga samtal, då den kan påverka din tankeförmåga och ditt logiska resonemang – som du ser som symtom i parasympatisk aktivering. Om din kropp reagerar med att i princip ”stänga ner sig själv” (sänkt hjärtfrekvens, slapphet…) inför det viktiga lönesamtalet, är det sannolikt att du inte har förmågan att samtala konstruktivt med din chef. Du mår förmodligen inte särskilt bra fysiskt heller. Vad finns det för vits med att ”stänga ner sig själv” inför en hotande situation? Och vad är egentligen hotet i lönesamtalet med chefen, du vet ju att hen inte är farlig (hoppas jag)? De frågorna diskuterar jag i kommande inlägg. Håll utkik!

Tills dess – notera nästa gång du tar en djup suck – vad hände precis i anslutning till den? Vad tänkte du på? Vem var du med? Vad pratade ni om? Vad gjorde du?

🙂

 

4 svar till “ÅNGEST! Vad ska vi med det till?”

  1. Hej! försöker hitta info om just detta att kroppen stänger ner! Jag har gått i terapi under många år och lider av pts och adhd men och har god sjukdomsinsikt. Jag försöker vara lyhörd och tillåtande mot mig själv.
    Vill bara ta två exempel varav det senaste inträffade idag.
    För ett par år sedan var jag ute i havet och simmade med en vän, när jag kom ”för långt”(tyckte min kropp?) bort från land blev min kropp paralyserad!? Jag sa till min vän att nu jäklar har min kropp gått in i panik-jag kan inte röra mig så hon fick simma in med mig ala livräddningsstyle, efter ett tag då vi närmade oss strandkanten så vaknade kroppen till liv.
    Hur kan jag vara så lugn i huvudet? O att jag inte kunde göra ett skit åt min paralyserade kropp?

    Det som hände idag var att jag genomförde en röntgenundersökning med kontrastvätska som sprutades in i min ven, 3 olika sköterskor hade försökt sätta nålen på mig men venen ”hoppade” undan. Efter 7e försöket gav dom upp och satte den i handen vilket blir mer smärtsamt när vätskan ska sprutas in. Har alltså sprutfobi, har svimmat förr vid blodprov. Så under röntgen fick jag en panikattack och skrek på hjälp, att något är fel men dom talade lugnande med mig o sa att allt var bra OCH det var här det hände- min kropp stängde helt ner, blev apatisk.gav upp på något vis.Kände att jag som accepterade döden.

    Vad är detta och snälla säg att det finns något att göra?
    Står inför en undersökning i morgon, en till röntgen på fredag och nästa vecka en operation, canser i livmoderhalsen.
    Tack för blogg, mycket informativ. Och hoppas på svar!
    Tanja

    1. Hej Tanja!
      Tack för ditt inlägg och dina frågor. Du beskriver väldigt tydligt hur det kan bli när ”kroppen stänger ner och ger upp”, som du själv skriver. Ibland kan man som du skriver vara ”helt lugn i huvudet” och framförallt ha liten förmåga att påverka sitt nerdomnade tillstånd. Det är inte helt ovanligt att vissa människor får en sådan reaktion i samband med en situation man upplever som hotande. För vissa människor kan en hel kroppsdel helt sluta fungera, eller hela kroppen bli orörlig, såpass mycket att man trillar ihop och sedan inte kan gå. Ofta sker detta utan att personen upplever någon som helst förvarning.

      Vad som exakt händer i kroppen när det händer har jag inte svar på eftersom det är väldigt komplexa mekanismer som drar igång. I grova drag kan man säga att kroppen upplever ett hot såpass starkt att den reagerar som att det är lika bra att ge upp och acceptera en eventuell död, precis som du skriver. Kroppen får ett påslag i nervsystemet, som inte precis mobiliserar kroppen i en ”fight-flight”-reaktion, utan snarare ”släcker ner” kroppens resurser för att spara energi (parasympatiska nervsystemet, se ovan). Att kroppen faktiskt blir orörlig kan man säga är resultatet av ett för högt ångestpåslag och en försvarsmekanism av att stänga ner sig själv, sin ångest, sina känslor och sina behov. Jag vet inte om detta gäller för just dig, eftersom det skulle behövas en mer noggrann bedömning av hur just du hanterar ångest och känslor. Man skulle behöva utforska om du även i andra mindre ångestladdade situationer har en tendens trycka undan/stänga av/ignorera din känslor. Eller om du kan ha svårt att stå upp för dig själv och uttrycka vissa känslor till andra personer. Anledningen till att man upplever ångest i en situation som faktiskt rent objektivt är ofarlig, kan vara att man känner en känsla som man lärt sig tidigt i livet inte är ok att känna. Själva känslan är då ”hotet”. Det kan handla om ledsamhet, ilska eller kärlek t.ex. I nästa blogginlägg (som jag hoppas få tid att skriva snart!) kommer jag beskriva tänkbara anledningar till varför man kan få ångest i en egentligen ofarlig situation.

      Vad gäller din fråga om det finns något att göra skulle jag vilja svara att ja, det gör det. Men det är såklart svårt att veta utan att veta vad som orsakar din reaktion. Är alla eventuella medicinska förklaringar uteslutna kan man i en terapi utforska 1) i vilka situationer ångest triggas 2) vilka aktiverade känslor som väcker ångesten 3) vilka försvarsstrategier som aktiveras för att hantera ångesten och känslorna (t.ex att ”stänga av”). Har man svårt att tolerera vissa känslor utan alltför hög ångest skulle man behöva hjälpa dig att reglera din ångest, innan man utforskar eventuella känslor som man förmodligen försvarar sig gentemot att känna. Vill du inte gå i mer terapi kan du på egen hand kan du också öva på att bli mer uppmärksam på inre sensationer, strax före din kropp stängs ner. Du verkar ju ha en god reflekterande förmåga och stor självinsikt. Jag hoppas din undersökning och operation går bra, ledsen att höra om din cancer. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: