AffekterNär kände du dig riktigt glad senast? Hur vet du att det var just glad som du var? Kändes det i kroppen kanske, rent fysiskt?

De flesta av oss är ganska bra på att sätta ord på vad vi känner, men det kan vara desto svårare att specifikt veta vilken känsla vi har i ett visst ögonblick. Ännu svårare att föra fram det tydligt till någon annan, särskilt om det är en skamfull eller mindre accepterad känsla. Många av oss upplever tyvärr många av våra känslor som oacceptabla och besvärliga, varför vi kämpar hårt för att undvika att känna dem. Vissa blir så bra på att kapsla in sina känslor att de tillslut inte har tillgång till några känslor alls, inte ens de positiva – såsom kärlek och glädje.

För att få bättre tillgång till våra känslor kan vi behöva hjälp av vår kropp, och lite medvetenhet om hur en känsla känns rent fysiskt i kroppen. Ju bättre vi blir på det, desto bättre blir vi på att veta vad vi känner och att använda oss av känslan konstruktivt i vårt beteende. Att slå på något eller någon när du är arg,  att sura tyst i timmar i väntan på förståelse, eller att gråta, är kanske inte de bästa sätten att använda ilska på tex. Att använda drivkraften som känslan ilska ger, stå upp för dig själv och konstruktivt föra fram vad du vill eller inte vill, skulle vara mer funktionellt.

Hur känns då olika känslor i kroppen?

Forskning om affekter har bl.a. kommit fram till följande:

Glädje och kärlek: Bröstet – lätt och öppen sensation. Bubbligt. Värme, som om något expanderar.

Ilska: Huvudet, nacken, käken, axlar, armar, händer – en kraftfull och ibland hettande spänning. Stärkande.

Sorg och saknad: Bröstet – tung sensation, närmast smärtsam, som en huggande upplevelse

Rädsla: Magen/buken – som ett sug

Sexuell åtrå: Könsorganen – svällande, kittlande.

Känner du igen dig? Vilka fler känslor kan du komma på, och hur kan de kännas  i kroppen?