Hur känns det?

AffekterNär kände du dig riktigt glad senast? Hur vet du att det var just glad som du var? Kändes det i kroppen kanske, rent fysiskt?

De flesta av oss är ganska bra på att sätta ord på vad vi känner, men det kan vara desto svårare att specifikt veta vilken känsla vi har i ett visst ögonblick. Ännu svårare att föra fram det tydligt till någon annan, särskilt om det är en skamfull eller mindre accepterad känsla. Många av oss upplever tyvärr många av våra känslor som oacceptabla och besvärliga, varför vi kämpar hårt för att undvika att känna dem. Vissa blir så bra på att kapsla in sina känslor att de tillslut inte har tillgång till några känslor alls, inte ens de positiva – såsom kärlek och glädje.

För att få bättre tillgång till våra känslor kan vi behöva hjälp av vår kropp, och lite medvetenhet om hur en känsla känns rent fysiskt i kroppen. Ju bättre vi blir på det, desto bättre blir vi på att veta vad vi känner och att använda oss av känslan konstruktivt i vårt beteende. Att slå på något eller någon när du är arg,  att sura tyst i timmar i väntan på förståelse, eller att gråta, är kanske inte de bästa sätten att använda ilska på tex. Att använda drivkraften som känslan ilska ger, stå upp för dig själv och konstruktivt föra fram vad du vill eller inte vill, skulle vara mer funktionellt.

Hur känns då olika känslor i kroppen?

Forskning om affekter har bl.a. kommit fram till följande:

Glädje och kärlek: Bröstet – lätt och öppen sensation. Bubbligt. Värme, som om något expanderar.

Ilska: Huvudet, nacken, käken, axlar, armar, händer – en kraftfull och ibland hettande spänning. Stärkande.

Sorg och saknad: Bröstet – tung sensation, närmast smärtsam, som en huggande upplevelse

Rädsla: Magen/buken – som ett sug

Sexuell åtrå: Könsorganen – svällande, kittlande.

Känner du igen dig? Vilka fler känslor kan du komma på, och hur kan de kännas  i kroppen?

2 svar till “Hur känns det?”

  1. Känslor, så viktiga att våga känna och prata om, så vanligt att vi försöker trycka undan.Så var det i alla fall för mig med de känslor som jag ansåg var negativa – avundsjuka, besvikelse, irritation etc. Att trycka undan mina känslor ledde till att det var omöjligt för mig att vara helt ärlig – för mig själv eller någon annan! Tack för din post. Ett viktigt ämne!

    1. Bra exempel med avundsjuka, besvikelse och irritation – typiskt negativt laddade känsloförnimmelser som många tidigt lär sig att skämmas över, från samhället och från närmaste uppväxtomgivning! Precis som du skriver, att vara ärlig med vad man faktiskt känner, oavsett hur fula känslorna må vara, är alltid ett första steg för att kunna hantera dem sedan. Sen kan förstås vissa upplevelser av känslor vara allmänt förvirrade – då man tex ”känner” att andra dömer och kritiserar en hela tiden, även fast verkligeheten faktiskt inte är så! Då kan det vara bra att få hjälp av någon annan att se verkligheten, och börja fundera över funktionen att uppleva sig kritiserad hela tiden. Inte så trevlig funktion… Javisst är det ett viktigt ämne – känslor! Kul med din kommentar, tack! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: